pussitos

Jag blir så ledsen av att läsa den här bloggen och inläggen att jag börjar tro att jag glömt av mig själv, du är föträngd förvrängd . Har jag verkligen känt allt det här, jag minns inte? eller minns jag? minns du?

Är det här verkligen jag, eller bara delar av vemsomhelst, har inte alla känt sig svikna, bitna, utlämnade och regnet öste ner vertikalt. Kallt ensamt tomt, gånger hela din livstiden rivet i tusen bitar som ett kärleksbrev du aldrig skrev .

Jag skulle aldrig skrivit något,jag är ingen skrivare jag är en kännare, tjänare?

Har jag upplevt allt det här så måste vara det vara detsom tär, fruktansvärt skär mig varje dag i trasor under min blågrå svarta söta och mysiga tröja. En sådan där tröja som byggarebetare har, jag är väl också en byggarbetare allt jag bygger upp för att skydda mig själv och alla andra ifrån.