jag kan själv.
Allt känns bäst om det sker under my terms, jag vet trotsa allt när vägen tar slut och ljuset uppenbarar sig i slutet av tunneln vad som är och alltid varit bäst för mig.= tack men nej tack- jag kan bäst själv-.
Jag tackar för alla tips, allas goda viljor, om att bara velat hjälpa mig. Men även om jag ber om hjälp så kanske jag inte behöver den. Jag känner mig bara så fruktansvärt svag, som ett asplöv som just svävar i luften och skakar så fort en vind pust kommer så fort en puss kommer.
men jag antar at tdet enda sättet att klara av det är att vara shoo shoo shakin så länge jag vill, och jag precis hur jävla länge som helst. För vad är grejen med att känna om man inte berättar. there's just no sense in that. inte någon jävla mening och ingen annan kommer någonsin att lyfta upp dig det gör man själv, bäst själv.
Så ta tag i det svåra för med rädsla kommer du inte äns utanför din egna dörr och how tha fuck are you ever going to be open and close dorrs in life when you havn't even found your own one. det går inte, att öppna in egna dörr är första steget. detärrutanummerett, det är ditt hem dit du går när allt bara är svårt och svårast. Hemskt och tungt- när du önskar att du kunde slippa DEN här stan för några dar.
Fly nej, den här gången flyr jag inte, jag ska inte förneka mina känslor varför ljuga för mig själv igen, när jag lärt mig att det gör mig något gott alls,nej, jag ska bara gå vidare hoppas på att solen snart belyser mig, ger mig lite energi så att jag någonsin kommer ifrån min säng, min lilla bubbla där allting är musik. all möjlig musik och duntäcken och dunkuddar + hälsomat. Utan tjat.
Jag är så rocknroll, svår och utan kontroll men det spelar visst roll tro inget annat lura inte dig själv för det tjänar inget till. Tro mig för jag kan spelet utantill…
I den här spelomgången så ska jag möta dig, öga mot öga, läpp mot läpp. Tätt.