pussitos

Gosh, ja e cp. Det hjälper inte att gråta, man kommer ingenvart med problemet, vad ska gråta hjälpa till med? Fuck that shit! att gråta är asbra, det är en paus, en chans att ta ner garden och slicka sina sår, ligga öppen och naken och sårbar och bara känna. KÄNNA KÄNNA KÄNNA! man måste bara va noga med att det bara inte slutar där, att man ligger nere på botten utan att hämta krafter. man måste resa sig, även om ögat är helt igensvullet, du knappt kan andas och armarna domnat bort, u have to rise and get up and fight!

Den här bloggen känns mer som en burnbook, vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till den så det är lika bra att inte förhålla sig till den på något speciellt sätt utan bara skriva allt man känner. Det är ju ingen uppsats i skolan som måste vara intresseväckande och korrekt skriven med alla sina substantiv och dativ, jag får skriva som en kratta ÄN KROATTA för det här kommer ändå inte granskas av någon som skall sätta betyg på mig. bara det känns lite konstigt, att kunna agera utan några somhelst krav av andra och bara göra/skriva precis det man känner. Helt sjukt. kanske borde göra så oftare, inte sätta på ett fett smile fast man mår piss inombords för att kompisar inte skall tycka man e tråkig, våga säga mer vad man tycker(ABSOLUT!) man får inte glömma bort sådana saker.